Politisk kris inom Liberalerna

Maktkampen mellan högern och vänstern inom Liberalerna har pågått i många år, allt medan väljarna flytt till Sverigedemokraterna. Partiet är nu det minst omtyckta i Riksdagen och ingen vet hur partiet ska kunna överleva.

Med ett väljarstöd i den senaste opinionsmätningen på 2,7 procent har Liberalerna beslutat sig för att sparka ut partiledaren Jan Björklund.

Kritiken mot Jan Björklunds politik har varit hård under flera år, men ändå väljer Liberalernas ledare i Västernorrland Ingeborg Wiksten att ljuga och påstår att det inte är mer intern kritik i Liberalerna än i något annat parti.

-Nej jag tror inte det är mer intern kritik i vårt parti än andra, säger Ingeborg Wiksten.

Från Västerbotten kommer motsatt budskap, här menar man istället att Jan Björklund jagats bort, och att det inte är en dag för tidigt:

-Det har varit en diskussion om det här länge och jag var en av de första som krävde hans avgång.

-Det är bra att vi byter partiledare, vi borde bara ha gjort det mycket tidigare. Det skulle ha skett för flera år sedan redan, vi har haft en nedåtgående trend under många år och Björklund skulle ha klivit åt sidan mycket tidigare, säger gruppledaren i Umeå Peder Westerberg.

Umeås Peder Westerberg vill istället ha Birgitta Ohlsson som partiledare för Liberalerna. Så här såg artikelhistoriken ut på Sydsvenska Dagbladet för något år sedan:

"Ingen ledarstrid enligt Björklund" - "Ohlsson: Ingen maktstrid inom L" - "Birgitta Ohlsson (L) om maktstriden" "Fördel Björklund i L:s partiledarstrid".

Dåliga lögner bakom Liberalernas fall?

Att politiker ljuger som yrke är ingen nyhet. Vad som är speciellt med Liberalerna är att de ljuger så dåligt.

Fjällsjö Nyheter kunde under valrörelsen förra hösten avslöja hur Liberalerna i Västernorrland, ledda av BB-motståndaren Ingeborg Wiksten (L), ljög för media och lämnade in en grundlös polisanmälan mot väljare som ifrågasatte att Ångermanlänningar inte ska få ha ett BB.

I en falsk nyhet som producerades av SVT:s vänsterextrema "journalist" Patric Sellen hittade de Liberala kvinnorna sedan på att de "ofredats" av ett påhittat "nazistiskt parti från södra Sverige", som i verkligheten aldrig har existerat.

Vänsterextrema SVT använde sedan den påhittade händelsen till att hävda att "störande av politiska möten blir allt vanligare" och att "högerextrema grupper" är boven, trots att störande av politiska möten 99 fall av 100 handlar om SVT-anhängare som stör Sverigedemokraternas möten.

Konspirationsteorierna om "nazism" fortsatte sedan efter valet då Ingeborg Wiksten hävdade att Moderaterna ville bilda en "nazistisk" regering tillsammans med Sverigedemokraterna.

Jan Björklund vs Birgitta Ohlsson

Maktstriden inom Liberalerna handlar om en strid mellan höger och vänster, där Jan Björklund företräder högern. L-högern profilerar sig med krav på "hårda tag" och på "språktest", som sedan aldrig realiseras. Efter åtta år i regeringen utan resultat har de väljare som attraheras av den politiken för länge sedan gått till SD.

Birgitta Ohlsson företräder L-vänstern, och den historiskt sett starka vänsterjudiska falangen inom Liberalerna som i många år ledde Folkpartiet i en socialliberal och sionistisk riktning. Ohlsson stöddes i partiledarstriden 2017 av den fanatiske Israel-liberalen Per Ahlmark, av Ungdomsförbundet LUF, av förre partiledaren Maria Leissner och av EU-parlamentarikern Cecilia Wikström och den superglobalistiska EU-kommissionären Cecilia Malmström.

Medan högerjudar som Kent Ekeroth och Benjamin Netanyahu stödjer europeisk nationalism vill vänsterjudar som Birgitta Ohlsson i allmänhet ha mångkultur och Globalism i hela världen, förutom i Israel. Utöver vänsterjudar och högerjudar präglas debatten i Sverige också av kommunistiska judar (så kallade "självhatande judar"), som Vänsterpartisten Dror Feiler, som vill ha Globalism och mångkultur i alla länder.

I Riksdagen har Birgitta Ohlsson profilerat sig som Sveriges mest extrema politiker, och har bland annat krävt en världsregering, en världspolis, och var den enda i Liberalerna som röstade emot den skärpta asyllagstiftningen, medan övriga partiet lade ner sina röster.

Precis som L-högern lider L-vänstern av att man förlorat sina väljare till SD. Mycket beror detta på den enorma import av anti-semiter från Mellanöstern som partiet själva varit delaktiga i. Anti-semitism och skenande kriminalitet har fått många Israel-vänliga vänsterjudar i Sverige att bli högerjudar, och börjat stödja SD.

På så vis har både L-högern och L-vänstern gjort sig omöjliga i svensk politik. Samtidigt har de bekämpat varandra. Och företrätts av politiker vars lögner är osedvanligt genomskinliga.

Det återstår att se om Liberalerna klarar att förnya sig. Kanske väljer man en ny partiledare från ungdomsförbundet. Någon som i stil med Centerpartisterna vill ha lagligt knark, månggifte och sex med lik. Det är på den nivån som L nu befinner sig.

Läs mer om samma ämne