Demokratiministern är ett hot mot demokratin

Aftonbladet varnar för vänsterextrem minister Aftonbladet och Fjällsjö Nyheter är överens. Den nya "Demokratiministern" hotar "allas rätt till kritiskt tänkande" och "tillåtande mot alla sorters yttranden". Ett bättre ord för "Kulturminister" och "Demokratiminister" är Propagandaminister.

Återigen har den mest extrema vänsterextremisten utsetts till "Kultur- och Demokratiminister". Efter Alice Bah Kuhnke, ökänd för sitt "Snälla Gud ta deras liv" om fattiga barn i Tredje världen, och som sedan fick avgå som extremismsamordnare efter att ha hyllat påhittade IS-terrorister i Umeå, har turen kommit till Miljöpartisten Amanda Lind.

Att Amanda Lind är både "Kulturminister" och "Demokratiminister" är ingen slump, utan beror på att båda benämningarna är en omskrivning för Propagandaminister. Exempelvis har "Kulturministerns" första åtgärd, att bygga ett museum över folkmord på judar under Andra världskriget, ingenting att göra med svensk kultur. Det är helt igenom ett politiskt propagandaprojekt som syftar till att gynna regeringen själva.

Amanda Lind tar vid där den förre "Demokratiministern" slutade (sparkades), genom att omedelbart hylla den Miljöpartistiske islamisten Mehmet Kaplan. Kaplan fick i sin tur avgå efter samarbete med de våldsbejakande fascisterna Grå vargarna.

Det är inte första gången Amanda Lind hyllar Mehmet Kaplan. För två år sedan när Kaplan precis tvingats avgå på grund av samröret med våldsbejakande fascism beskrev Amanda Lind Kaplan som:

"En klok person. En antirasist, en demokrat med bra gröna värderingar."

Uttalandet beskriver vilken sorts "Demokratiminister" Amanda Lind är. Våldsbejakande fascism är demokratisk, när den stöds av utländska islamister som röstar på Miljöpartiet.

Aftonbladet varnar för Demokratiministern

Eftersom vår nya Demokratiminister är extremist, är naturligtvis kritiken mot hennes utnämning utbredd. Till och med Aftonbladet varnar för Amanda Lind:

"Den som hoppades att Socialdemokraterna skulle ta tillbaka det område som är en allt viktigare dimension på den nya ideologiska kartan, kan inte göra annat än förfasas", skriver Åsa Linderborg.

Linderborg kritiserar Amanda Lind utifrån att regeringen med hjälp av henne kommer att likställa kultur med Kulturmarxistisk identitetspolitik, "kultur som ägnar sig åt etnicitet, kön och sexualitet". Linderborg verkar göra samma bedömning som Fjällsjö Nyheter, att "Kulturminister" och "Demokratiminister" reducerats till ytlig propagandapolitik.

Aftonbladets kritik mot den Socialdemokratiska regeringens minister kan förstås som en del av den ideologiska kamp som förs inom vänstern mellan islamister och kommunister, där rotlösa identitetspolitiker som Amanda Lind står på islamisternas sida.

Linderborg varnar också för de odemokratiska tendenser som de senaste åren växt fram i Sverige, under överinseende av "Demokratiministrar". Som exempel nämner hon "Bibliotekarierna som vägrade låna ut invandringskritisk litteratur". Linderborg visar i sin artikel öppen misstro mot Demokratiministerns syn på "allas rätt till kritiskt tänkande" och "tillåtande mot alla sorters yttranden".

Det är en vettig inställning. Inte minst med tanke på "Demokratiminister" Amanda Linds senaste uttalande om att:

"Det fria ordet hotas, inte minst från högerpopulister och nationalister. Extremt viktigt för oss som parti att säkra de frågorna."

Översatt från nyspråk betyder detta att "Demokratiministern" är missnöjd med att populister och nationalister får uttala sig, och ska se till att öka censuren mot alternativa medier.

Det är nämligen inte populister som försöker hindra regeringsanhängare från att uttala sig, det är precis tvärtom. Det är därför som regeringen hållit möten med Facebook, Google och storbankerna för att tvinga dessa att motarbeta oppositionen i Sverige. Regeringen hotar öppet de privata företagen med lagstiftning, och när man lyckas med hoten säger man sedan till väljarna att "det är inte censur, privata företag måste ju få bestämma vilka kunder de ska ha."

I verkligheten är det regeringen som hotar demokratin, på alla sätt man kommer på inklusive Socialdemokratiska trollfabriker som jagar arga pensionärer, och SVT:s återkommande fejkade intervjuer med "slumpvisa privatpersoner" som i verkligheten är Socialdemokratiska politiker. "Demokratiminister" är i själva verket demokratins dödgrävare.

Vilket bevisas av att den förre "Demokratiministern" Alice Bah Kuhnke öppet kämpade emot det fria ordet, i form av Fjällsjö Nyheter. Den gången likställdes "Det fria ordet" med regeringens statliga media, Sveriges Radio. Alltså precis tvärtom mot vad som är sant.

Verklighetskontroll: Om regeringen hade varit ärliga med sin vilja att försvara "det fria ordet" hade de omedelbart avskaffat undantaget i konkurrenslagstiftningen gällande just medieföretag. Istället är det uppenbart att regeringen vill ha en monopoliserad nyhetsmedia där bara den ena sidan får komma till tals.