100 år av nationalism

Nationaldag firas i hela landet Med "pompa och ståt" firas idag den statsstödda samiska nationalismen på dess 100-års dag. Framförallt är det Sveriges kommuner och landsting som står för firandet.

Idag den 6 Februari firas den samiska nationaldagen i flera Nordiska länder. Firandet sker till minnet av den första samiska kongressen som ägde rum denna dag 1917 i Trondheim. Året efter, för 100 år sedan, hade mötena spritt sig till Sverige.

Idehistoriskt var samernas organisering en del av den våg av nationalism som svept över Europa sedan revolutionsåret 1848.

På den tiden var det typiska att olika europeiska folkgruppers nationalism väcktes till liv och sponsrades av fientligt sinnade utländska makter, som ville splittra mångkulturella stater i flera delar. Praktexemplet är Österrike-Ungern, som efter Första världskriget splittrades på order av USA i hela sex nya länder.

Centralmakterna, även Sverige, kämpade som regel emot minoriteternas nationalism. Detta gjordes genom "försvenskning" av samerna, och gick ut på att samerna skulle integreras i den svenska ekonomin, och på så vis assimileras etniskt med svenskarna.

Som ett led i assimileringspolitiken bestämde staten att bara renägande samer skulle vara "lappar", som det då hette. Alla andra skulle bli svenskar. Dessutom begränsade man med tiden antalet renägare, för att på så vis frigöra arbetskraft till mer produktiva och beskattningsvänliga sektorer.

En annan viktig händelse i assimileringspolitiken var att staten tvångsförflyttade Nordsamer till Sydsamernas traditionella områden, samtidigt som man nästan utplånade Sydsamerna genom att blanda upp dem med svenskar. Denna politik hade en rasideologiska grund, då Nordsamerna ansågs ha ett tydligare eurasiskt påbrå, medan Sydsamerna oftare är förvillande lika icke-samiska Norrlänningar.

Vinden vänder - samisk nationalism sponsras av staten

Efter att länge ha motarbetats av Svenska staten vände under 70- och 80-talet synen på samisk nationalism. Detta som ett led i att Sverige 1975 lagstiftade bort assimileringspolitiken, till förmån för det heterogena Kulturmarxistiska mångkulturella samhället - präglat av identitetspolitik och mångfald.

Enligt den svenskspråkiga delen av Finlands public service-bolag för TV, radio och webb, Svenska Yle, var det "ester och judar" som kom på idén att Sverige skulle bli mångkulturellt.

"Idén om det mångkulturella samhället initierades av just ester och judar, av invandrade människor" skriver Yle.

Orsaken till att Sverige skulle bli mångkulturellt var enligt Yle att ester och judar ville odla sin nationalism i Sverige:

"De ledande esterna var nationalister och såg det som sin plikt att reproducera estniskhet i Sverige o andra västeuropeiska länder under en tid då hemländerna stöptes om i ryska och kommunistiska former."

"Den svenska mångkulturens fader, David Schwarz, konstaterade att en assimilation inte var möjlig för judarna i Sverige. Man kunde inte låta Hitler vinna, assimilering skulle vara att ge nazisterna segern", skriver den finländska statstelevisionen.

David Schwarz var en polsk jude som sattes i koncentrationsläger av Hitler. Men istället för att bli förintad skickade nazisterna honom på hälsohem, eftersom han blivit sjuk.

När hälsohemmet lades ned 1950 invandrade Schwartz till Sverige, och flyttade här in på ett nytt hälsohem. I Sverige levde Schwarz på bidrag, medan han propagerade för judisk nationalism och svensk mångkultur genom Dagens Nyheter och sin vän Olof Palme.

Det var i den vevan som samisk nationalism fick fotfäste bland politikerna i Stockholm. Anhängarna av mångkulturideologin engagerade alla minoriteter de kunde hitta, däribland samer, att skriva artiklar för sin sak i DN.

Men det var inte förrän efter Sovjetunionens fall, 1993, som den samiska nationalismen fick politiskt genomslag i och med att Samernas parlament - Sametinget, grundades. Innan hade det varit vanskligt - tänk om Sovjet hade gett vapen till nationalistiska samer som ville ha ett eget land?

En samisk identitet formad av staten

Efter att Sametinget grundades, som en statlig myndighet, började svenska staten sitt arbete med att forma en samisk identitet.

Detta skedde på motsvarande sätt som staten tidigare skapat en svensk identitet, av ursprungligen Götar, Svear och Hälsingar, blandade med danska Skåningar och norska Jämtar, samt Skogsfinnar och Skogssamer. För att inte tala om Tyskarna, som sedan Hansa-tiden dominerade många svenska städer.

Precis som med germaner och finnar var samerna uppdelade i många olika stammar med olika språk. Än idag talas Nordsamiska, Lulesamiska och Sydsamiska i Sverige. Dessutom finns Umesamiska och Pitesamiska kvar som inte helt utdöda reliker. Skillnaderna är som mellan Svenska och Norska.

Åtminstone kunde man, om politisk vilja fanns, dela upp svenska samer i två etniska grupper - Nordsamer (som internationellt kallas Centralsamer) och Sydsamer. Men i princip och med stöd av Folkrätten kunde varje Sameby ses som en nation, på samma sätt som "indianerna" i Amerika består av en mängd olika nationer.

Men istället har staten i Sverige satsat på att skapa en enhetlig samisk nationalism, i syfte att skapa en enhetlig samisk nation. Detta kan tolkas som att syftet är att skapa en stark motkraft till den svenska nationalstaten, men kan också bero på ren okunskap om de verkliga förhållandena.

Resultatet av statens inblandning i samisk nationalism har blivit en långvarig konflikt mellan Nordsamer och Sydsamer, som började med tvångsdeportationerna.

Av de 7 000 samisktalande i Sverige är minst tio gånger så många Nordsamer som Sydsamer. Däremot är sannolikt de flesta samer som bor i Stockholm och inte kan samiska ursprungligen härstammandes från Sydsamerna. Och de är till antalet minst lika många som Nordsamerna i Lappland.

Samtidigt som Nordsamer dominerar över rennäringen och i vissa fall konkurrerat ut Sydsamer i renbetesområdet, har svenska staten fostrat en urban "försvenskad" maktgrupp med i huvudsak Sydsamiskt ursprung som driver en Kulturmarxistisk vänsteragenda i Sametinget.

Det är mycket detta som ligger till grund för de nuvarande konflikterna i Sametinget. Även om alla partier i Sametinget förutom ett är nationalistiskt, finns en ekonomisk och kulturell konflikt mellan samer som äger renar och jakträtt och samer som inte gör det.

Innan den samiska högern, det vill säga renägarna, vann valet förra året, talades öppet om behovet av att avskaffa Sametinget om den samiska vänstern skulle ta över parlamentet och sedan säkra sin makt över renägarna genom att kraftigt utöka rösträtten.

Läs mer om samma ämne