Vapsten Lappby stämmer Vapsten Sameby

"Ursprungliga samer" i föreningen Vapsten Lappby stämmer de renägande samerna i Vapsten Sameby. Anledningen är att de ursprungliga sydsamerna i området blivit nekade medlemskap i Samebyn, vilken enligt medlemmarna i Lappbyn domineras av tidigare tvångsförflyttade nordsamer från Lappland. Dessutom hävdas att mygel från svenska myndigheter spelade in när sydsamerna förlorade sina rättigheter.

Ett 20-tal personer som är medlemmar i den ideella föreningen Vapsten Lappby har stämt Vapstens Sameby. Vapsten Lappby anser sig vara ursprungsbefolkning i Vapsten men saknar rätt att äga renar. Rätten att äga renar tillhör istället Vapsten Sameby, som Vapsten Lappby hävdar har tvångsförflyttats till Vapsten från finska gränsen.

-Vapsten är för det första en by som är belägen i den nordliga delen av sydsamiskt område. Det är våra familjer och förfäder som har upparbetat den rätt som finns till renskötsel där idag. Det är våra familjer som varit ägare och innehaft lappskattelanden inom områdena för Vapsten. Därför anser vi oss ha en bättre rätt till renskötsel i Vapsten, säger Torkel Stångberg från Vapsten Lappby/Vaapsten Sijte.

-Vi kan härleda urminnes hävd och sedvana till renskötsel, jakt och fiske i Vapstenområdet sedan 1600-talet. Alltsedan 1960-talet är vi dock helt uteslutna från samebyn trots att vi fortfarande bedriver renskötsel, jakt och fiske. Det är en olaglig ockupation som pågår av våra marker som måste få ett slut, säger Torkel Stångberg.

Om Vapsten Lappbys resonemang är korrekt skulle isåfall skulle Vapsten Sameby vara nordsamer, medan Vapsten Lappby är sydsamer. Det finns omkring 17 000 samer som talar nordsamiska och bara några hundra som talar sydsamiska.

-Är det så att vi inte fortsätter att hävda vår rätt så kommer den sydsamiska kulturen att utarmas sakta men säkert. Om några generationer kanske inte den sydsamiska kulturen har några spår i markerna längre, säger Torkel Stångberg.

Vapsten Sameby hävdar å sin sida att samerna i Vapsten Lappby har mist sina rättigheter att ha renar eftersom deras släkter har slutat bedriva renskötsel.

-Där handlar det ju om en kontinuitet som rör renskötseln. Har man bedrivit renskötsel och har man haft det som stadigvarande yrke och är det här något som man konsekvent ägnat sig åt, säger Inger-Ann Omma som är styrelseledamoten i Vapsten Sameby.

Omma är advokat och tillhör den släkt av nordsamer som av staten flyttats söderut. Enligt de sydsamiska ursprungsamerna saknades dock inflyttningstillstånd till just Vapsten. Enligt nuvarande historieskrivning blev sydsamerna utkonkurrerade av nordsamerna eftersom nordsamerna bedrev en storskaligare renskötsel med vildare renar, men sydsamerna i Vapsten Lappby hävdar nu att mygel från svenska myndigheter spelade in. De hävdar även att de fortfarande har renar.

Ny politik har väckt den samiska nationalismen

Svenska staten bedrev tidigare en medveten politik där man "försvenskade" samer, medan man nu istället spenderar pengarna på att göra försvenskade samer mer samiska igen. Paradoxalt nog gick "försvenskningen" hand i hand med den statligt sponsrade rasbiologin, medan den nuvarande "rasåtskiljande" politiken motiveras med mångkulturella argument.

Ett resultat av den nya samepositiva politiken har blivit att allt fler samer vill bli renägare, något de nuvarande renägarna ofta motsätter sig, eftersom det skulle innebära många fler som ska dela på kakan.

Det finns omkring 20 000-60 000 samer i Sverige, varav omkring 9 000 är tillräckligt intresserade av sin etniska identitet för att vara registrerade som röstberättigade i Sametinget. Av dessa går omkring 5 000 och röstar i valen. Ungefär lika många samer äger renar, men de flesta äger för få renar för att det ska anses som lönsamt i jämförelse med andra näringar.

Fakta om Samebyar och Lappbyar

För att få bedriva renskötsel i Sverige måste man kunna bevisa vetenskapligt att man är etnisk same och dessutom vara medlem i en Sameby. De flesta samer, kanske omkring 90 procent, är inte medlemmar i Samebyarna.

Det är i grunden medlemmarna i Samebyarna som har rätt att bestämma vilka som ska vara medlemmar, och denna ordning grundar sig i Folkrätten. Ett lagkrav är att alla medlemmar ska arbeta huvudsakligen med renskötsel.

Samebyns beslut om medlemskap kan dock överklagas till Sametinget, och vidare till Förvaltningsrätten. För att ett överklagande ska lyckas heter det att den nye medlemmen måste föra med sig en utveckling av ny teknik och nya metoder inom rennäringen. Vilket i praktiken har visat sig mycket svårt att uppfylla.

I Mars 2008 beslutade Sametinget att avsätta pengar till ett pilotprojekt för att låta även icke-renskötande samer bli medlemmar i Samebyar. Ingen av landets Samebyar har dock gått med på det.

Politiskt korrekta samer i Sametinget vill att i slutändan alla "som känner sig samiska" ska få vara med i Samebyarna, även exempelvis invandrare i Malmö som av olika skäl vill anamma den samiska identiteten.

Samtidigt finns det samer som inte är renägare som skulle vilja bli det och återta sin nationella identitet, men som hindras av nuvarande lagstiftning. En del av dessa kommer från släkter som var medlemmar i Lappbyarna, men inte i de nyare Samebyarna.

Det finns totalt 51 Samebyar i Sverige, vilka är indelade i fjäll-, skogs- och koncessionssamebyar. Fjällsamebyarna flyttar på somrarna med renarna till fjällen medan skogssamebyarna stannar i skogslandet året om. I Tornedalen bedrivs koncessionsrenskötsel som innebär att en same har tillstånd att bedriva renskötsel och sköter sedan ett antal renar åt bönderna som äger jordbruksfastigheter i området.

Samebyarna kallades tidigare för Lappbyar. Den första renbeteslagen från 1886 hade inte några bestämmelser om vem som var lapp och därmed hade rätt att få vara med i en Lappby och bedriva renskötsel. Men 1928 bestämdes att bara de med lapsk härkomst skulle få bedriva renskötsel, och att det bara var renägarna och deras familjer som skulle betraktas som lappar. Resterande samer skulle integreras och därmed assimileras av svenskarna. 1971 bytte Lappbyarna namn till Samebyar.

Namnbytet från Lappar till Samer motiverades med antirasistiska argument som att lappar skulle vara ett rasistiskt och hetsande ord. Men eftersom "lappar" rent juridiskt var lika med renägare medan de flesta "samer" inte är det innebar namnbytet taktiskt att renägarna i och med namnbytet började förlora sin makt över den samiska nationen.

När Sametinget inrättades 1993 som ett folkvalt organ blev det nästan en matematisk ofrånkomlighet att icke-renägande samer på grund av sitt större antal förr eller senare skulle ta över makten från renägarna.

Läs mer om samma ämne