Åtalas för mordförsök på bebis

Poliser skrek ut chocken En man boendes i Bispgården åtalas för att den 14:e Augusti ha kastat sin bebis 15-20 meter ned mot betongen i en kraftverksdamm. Bakgrunden misstänks vara ett utökat självmordsförsök där hela familjen var tänkt att dö, efter långvarig psykisk sjukdom självbehandlad med alldeles för mycket mediciner. I samband med gripandet och räddningsinsatsen av den svårt skadade bebisen bröt flera som deltog i räddningsinsatsen ihop.

Den 14 Augusti larmade flera grannar att det var bråk i en familj i Ragunda kommun. Även den senare svårt skadade bebisflickans mamma ringde till SOS AB, och vädjade om hjälp eftersom hon trodde att pappan till bebisen skulle skada den.

Ur utredningen framgår det att bebisflickans mamma gjort flera försök att få hjälp, av vänner, grannar och av Polisen men ingen kunde eller vågade stoppa pappan förrän det var försent. Från säkert avstånd rapporterade grannar till SOS AB om hela det tragiska händelseförloppet.

Kraftverket där dramat utspelade sig ligger alldeles granne med den självmordsbenägne mannens bostad.

Tio minuter efter mammans larmsamtal har mannen med våld tagit bebisen ifrån henne och går med den ned mot älven och kraftverksdammen. Polispatrullerna som kallas ut både från Östersund och från Sollefteå kör i mellan 160-240 km/h till platsen och den första patrullen är därför framme efter bara en halvtimme. Men då har pappan precis kastat ned barnet från kraftverket 15-20 meter ned på en betongavsats.

Ambulans och Räddningstjänst tillkallades relativt sent. Ambulans beordrades ut först på uppmaning av en av de utryckande polismännen. Och 20 minuter efter kvinnans larmsamtal bestämdes att Räddningstjänsten skulle avvakta och bara åka "om det finns indikationer att han hoppar i vattnet". Då är Ambulansen redan på väg eftersom händelsen är klassad som ett suicidärende.

-Kvinnan skriker hela tiden ... Nu skriker hon jättemycket ... Skriker NEJ NEJ NEJ ... Är nu ute vid vattnet ... Skriker hela tiden ... Kvinna skriker bara rätt ut ... Skriker MITTBARN, MITT BARN, står det att läsa i SOS AB:s rapport.

Tanken verkar alltså ha varit att Räddningstjänsten ska börja åka i samband med att mannen hoppar 15-20 meter ned i vattnet med bebisen i famnen. Därför tvingas Räddningstjänsten trots den "fullständigt hysteriska" situationen vänta ytterligare 10 minuter, och åker inte förrän ungefär vid samma tidpunkt då Polisen anländer till platsen och bebisen redan kastats ned.

Efter 40 minuter är Ambulansen på plats och efter 50 minuter är Räddningstjänsten på plats. Då ligger barnet nedkastat på betongen 15-20 meter nedanför kraftverket, Polisen har handbojat pappan, mamman är fullständigt hysterisk och en av poliserna har blivit förblindad och nästintill utslagen av Polisens egen pepparspray.

-Jag ropar direkt på vår insatskanal att vi har ett barn som är kastat 15-20 meter ner i betongen. När jag har gjort detta så tittar jag igen på barnet och ser hennes nakna kropp, massa blod och en liten rörelse i ena armen. Det är otroligt högt och barnet ser så otroligt ensamt ut och miljön är hemsk. Jag tittar ut över utloppet på dammen och tänker bara att jag måste komma ner till henne. Min känsla är att jag inte kan låta barnet dö där ensam, berättar en av polismännen.

Fler polispatruller anländer till platsen och försöker parallellt med Ambulansen och Räddningstjänsten att ta sig ut till barnet som ligger på en avsats mitt i kraftverket. Bebisflickan rör på ena armen vilket gör att hon uppfattas vara vid liv. För att ta sig till barnet bedöms att man antingen måste klättra med rep ned från kraftverket eller simma över vattnet i strömfåran nedanför kraftverket.

Kraftverket har stängt av vattenströmmarna men har inte säkrat dammluckorna. Därför beordras polismännen att inte simma över till barnet förrän dess att kraftverkspersonal har anlänt och sett till att luckorna är stängda. Innan det sker har dock Ambulansen redan tagit sig till barnet. En ambulanspersonal har med hjälp av Räddningstjänsten klättrat över en fem meter hög mur och en annan har börjat simma över vattnet till avsatsen där barnet ligger.

När klartecken kommer om att det är fritt fram att simma simmar även en polisman ut till barnet men är nära att drunkna eftersom han gett sig ned i vattnet med kläder och kängor på. Speciellt kängorna gör att han blir alldeles för tung och han klarar precis den ca 2-4 minuter långa simningen. När han utmattad kommer fram till avsatsen möts han där av två i ambulanspersonalen, den som klättrat över muren och den som i kalsonger simmat över vattnet.

En naken ambulanspersonal, en ambulanspersonal som klättrat över muren, en manlig narkossköterska och en polisman tar hand om den skadade bebisflickan.

På plats vid barnet kan det konstateras att barnet lever men har en öppen skallskada och behöver sövas. Det har nu gått drygt en timme sedan mamman larmade SOS AB och inom bara några minuter landar helikoptern på avsatsen några meter intill barnet. En manlig narkossköterska, som av poliserna på plats identifieras som narkosläkare, tar då hand om bebisen och hon flygs till Östersunds akutsjukhus.

Flera av poliserna som är inblandade i räddningsinsatsen beskriver tunnelseende, extrem ilska och hat, och hur de chockats, brutit samman och skrikit och gråtit rakt ut på grund av den känslomässiga pressen. Svårast verkar det ha varit för de manliga poliserna.

-Allt som kretsar i huvudet är barnet, barnet och barnet, det måste hittas! Det fanns inte en tanke på något annat, sinnesnärvaron försvann helt förutom att hitta barnet, till den gräns att i min värld försvann mannen som är pappan från tankarna och att han fanns framför oss.

Jag vet inte vem han är, visste inte om han var farlig eller något, ändå försvann han helt från min värld och mitt synfält. Helt plötsligt upptäcker jag pappan igen och att kommer emot oss med knutna nävar i en rasande fart, om han gick med extremt snabba steg eller sprang minns jag inte, men i skedet när jag upptäcker honom är han bara några meter ifrån oss.

-Ilskan kokar och egentligen vill man göra pappan illa.

-Jag lägger mig bredvid flickan och tar tag i hennes hand samtidigt som synen är enormt otäck på grund av hennes skador i ansiktet. Miljön där flickan ligger är också den helt enorm och på något sätt helt fel. Jag skriker bara nej och fortsätter hålla hennes hand hela tiden.

-Vi skriker ut en del av chocken.

-Jag är som i chock och möts upp av mitt yttre befäl som frågar hur det är och då bryter jag som ihop. När jag samlat mig lite gömmer jag mitt huvud mellan mina armar och bara gråter samtidigt som jag går bort mot bilarna och där jag vet att den gripne mannen befinner sig.

-Mina tankar går i att om jag tittar på honom så kommer jag göra något jag kommer ångra, berättar polismän i utredningen.

Väl på sjukhuset konstaterades att barnet hade alla tecken på att vara mycket allvarligt skadat, detta bland annat på grund av att hon tappat stora mängder blod. Framförallt hade hon blött genom en hemskt fraktur i ansiktet. Läkarna misstänkte även omfattande inre blödningar men röntgen visade ändå "förvånansvärt lite fynd". Mamman uppger att det med tanke på de stora skadorna ändå har gått förvånansvärt bra för barnet som försöker krypa och gå igen.

Idag börjar rättegången mot pappan som är misstänkt för mordförsök och grovt olaga hot på barnet, misshandel av barnets mamma samt våld mot tjänsteman.

Läs mer om samma ämne