Humlor

Humlor i skyfall ledde till en ny förståelse för en av våra snällaste och bästa hjälpare i trädgården.

En dag för ungefär två veckor sedan blev det ett ordentligt skyfall. Jag stod och höll på med ved och flydde således in i vedboden. Då jag står därinne och blickar ut över skyfallet flyger en humla fram och tillbaka framför mig. Jag förstår att den är rädd för de stora droppar som rinner ner från plåttaket som saknar stupränna. Framför humlan faller ett glest vattenfall. Efter att den funnit en lucka brummar humlan in bredvid mig i boden.

Den flyger genom halva boden och går därefter ner till landning på marken, bestående av sand och vedspill. Den kryper sista biten in under en spånplatta och försvinner därunder. Efter tjugo sekunder kommer det en ny humla. Den gör precis lika dant som den förra - den parerar vattendropparna, och flyger in i boden och kryper in under spånplattan.

Denna procedur upprepar sig ungefär tio gånger. Då slår det mig att humlorna för det första måste vara genetiskt programmerade till att få flygförbud då hård nederbörd råder, men även att de med största sannolikhet hade byggt ett bo i vår vedbod.

Det finns många olika sorters humlor

Genom en förteckning över humlor kunde jag identifiera de aktuella vedbods-humlorna som hushumlor. Första tanken blev att de skulle få vara i fred. Men de nästkommande dagarna uppstod skytteltrafik genom vedboden. Humlorna hade blivit för många. Därav lyfte jag på spånskivan och upptäckte en stor tuss, bestående av ludd liknande det som rensas bort från torktumlare.

Jag trodde naivt att ifall jag förstörde deras bo skulle de säkerligen att förstå vinken, och bygga bo någon annan stans. Efter att ha rafsat till deras bo med en uppluckrare insåg jag att boet innefattade ungefär ett femtiotal humlor. Efter att det hela lugnat ner sig tog jag på mig improviserade skyddskläder och lyfte ut deras bo. Jag fann ägg, stora som något avlånga gula ärtor.

Humlorna kröp över golvet. Deras harmoni var bruten. Deras ägg borta och allting var fullständigt kaos utifrån deras perspektiv. De verkar vara väldigt noggranna djur, men hade svårt att identifiera vad det var som skapat deras situation och de attackerade fortfarande inte. Detta var alltså ett nätverk som varit aktivt över hela vår trädgård, och nu var deras operationsbas slagen i spillror.

Humlorna vägrade ge upp

Nästkommande dag gick jag ut i vedboden och upptäckte att det var tomt på humlor. Jag började städa upp oredan och lyfte på en ryggsäck. Direkt då jag gjorde detta började det brumma till från ett dussin arga vingar. Humlorna hade tydligen försökt att bygga ett nytt bo under min gröna fiskeryggsäck. Där låg ytterligare en stor tuss.

Efter att ha skyfflat upp tussen från golvet på en spade och lagt boet utanför vedboden insåg jag att humlorna kommer att fortsätta bygga upp ytterligare ett bo, och att jag måste slå ihjäl dem alla. Innan detta skulle ske spikade jag ihop något som påminner om blandning mellan en likkista för grävlingar och en fågelholk, för att först försöka få dem till att bo där istället.

Allt ludd - humlornas byggmaterial - samlade jag ihop. Då denna hopsamling skedde uppenbarar sig en jättelik humla ur tussen. Den är klumpig och uppjagad och försökte fly för sitt liv. Den spontana tanken blir att det måste vara drottningen varpå jag fångar upp henne med en hov. Hoven lägger jag ovanpå luddet i boet och efter en stund försöker hon inte längre att fly uppåt, utan istället ner i det luddiga byggmaterialet.

Ingen av hennes undersåtar visste var hon tagit vägen. De flög förvirrade omkring både utanför och inne i vedboden. Till sist var det en som gick ner för landning och började krypa omkring i luddet.

Humlekullar även nästa år

Spektaklet var för spännande för att missa, så det fick bli till att hämta en stol och sätta sig att se på. Efter de kaosartade dagarna för humlorna gick de nu alltså ner på landning i ett bo, som deras förövare gjort åt dem. En efter en hittade de till sin nya plats.

För att inte förvilla humlorna onödigt mycket flyttas nu deras hus sakta men säkert flera gånger om dagen, mot dess slutdestination: kortsidan som ligger utanför vedboden. Humlor kan under fruktsamma år producera två kullar står det att läsa. Således borde de kunna reproducera sig tills nästa år.

För den som vill behålla nyttodjuren, men inte ha dem på en olämplig plats, duger det alltså att lyfta över deras bo till ett improviserat hem. Och därefter ställa på lämplig plats.